kära blogg
amanda hansson, nu sitter du här och skriver, trots din syn på bloggar! så vad fick mig att ändra mina negativa inställning om denna trend? kanska känner jag suget, grupptrycket eller handlar det hela om att få ta del av självsäkerhet och välmående? på många sätt så känns det som att jag sitter och skriver till mig själv, för inte ligger mina dagliga rutiner speciellt nära ditt hjärta? jag tror jag skriver för att minnas, för att ha någonting att blicka tillbaka på och för att ha någonting som (än sålänge) bara jag kan ta del utav.
jag har alltid fruktat det här med bloggskrivande, vad ska jag skriva om? dagens outfit? dagens bravader och helgernas "släpp loss and have some fun"? livet som amanda hansson? om man bara vore aningen speciell, inget märkvärdigt utstickande speciell, det skulle räcka med att bara vara vegan eller hundhatare, men jag är ju varken det ena eller det andra. att skriva har väl aldrig varit min grej, jag skrev iochförsig dagbok när jag var minst, men den handlade ju bara om endagsförälskelser och barndomsvänner som kastat för mycket sand i lekparken. men kära ni, jag ska göra mitt bästa och skriva ner mina tankar och ord rakt ifrån mitt hjärta, inget puttinuttande, bara rakt på sak helt enkelt.
men just nu så håller jag denna blogg i lönndom ! jag känner mig antagligen inte redo, vilket ändå känns relativt bra och medtryckande samtidigt som jag känner mig extremt barnslig, det är en jävla blogg vi snackar om? men hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag troligtvis inte hitta fler nackdelar än fördelar i detta. så jag sätter punkt här.
"just nu lever min hjärna sitt egna galna liv" / a .
♥
