anonym?
just nu i detta skede sitter jag och enerverar mig på "den anonyma världen". hur jag än vrider & vänder på alltihopa så kan jag verkligen inte förstå hur mäniskor kan stå ut med sig själva genom att sprida så mycket hat och lögner, det är för mig ofattbart. för kolla bara på bilddagboken, 50% av alla anonyma kommentarer är från idioter som tar sig tid till att logga in på datorn för att skicka iväg en elak kommentar som sedan mottagaren ska sitta och fundera länge över, för varför skriver man att någon är "fet" fast den verkligen inte är det? det kan ju bara betyda en sak, ren jävla avundsjuka. okey, jag menar inte att man behöver skriva saker som "åh du är så perfekt" eller "jag vill verkligen va som du" men vi lever in en värd då människan lever på sin omgivning. tröst, kärlek, och självförtroende är ju självklara primiära behov. det är ju som att säga att en mördare är psykisk sjuk, klar som fan han är sjuk, annars skulle han ju inte mördat någon? (kom ifrån ämnet något men, tog ett praktexempel).
allt jag gör är att bara försöka förstå mig på er misslyckade, patetiska, avundsjuka människor som roar er med att trycka ner människor långt ner till botten. det är så tragiskt, alltihopa! för egentligen är det ni som behöver stöd och hjälp. det är egentligen er det är synd om, ert självförtroende som är på botten, ert liv som håller på att rasa samman. skulle jag vara en av er så skulle inte jag vara så dum att försöka få personer i min omgivning att må lika dåligt, för antagligen trivs man inte med sitt liv och vet hur fruktansvärt det är att hanskas med situationen. stackars stackars er !
ps. kan uppfattas som om jag skriver om personer som jag vet läser bloggen i detta inlägg, så är det dock inte !
"där drömmar gror" / a
♥
O.P.I
saken är den att, eftersom att jag går en så piffig linje som stylist och precis har lärt mig göra naglar med tippar och fiber så funderar jag starkt på att köpa hem ett set med nagalprodukter som jag sedan kan ha till att använda på kunder/vänner. jag får känslan av att ganska många skulle kunna vara relativt intresserade och villiga att ställa upp. haken är väl den att jag antagligen kommer att ta pengar för produkterna men det handlar ju om små inköpssummor, så jag antar inte att det kommer vara en så big deal för många! känner verkligen att jag måste få grepp om nageltekniken eftersom att jag inte känner mig så insatt i ämnet. måste fånga intresse och verkligen fokusera på just nagelteknologspåret, för just nu är det bara make-up make-up make-up som förvirrar min hjärna. men som sagt, först och främst gäller det att beställa hem varorna från O.P.I
F fick känslan av att vara "ensamföretagare" eftersom att även hon har kommit på idèn som jag skrev om ovan. skulle inte förvåna mig alls ifall hon sa att hon funderat på att hoppa av skolan och leva på de kunskaper hon har inom yrket, hon är sådär galen och spontan som bara vissa människor kan vara !
"I veckan lever jag på helgen" / a .
♥
kära blogg
amanda hansson, nu sitter du här och skriver, trots din syn på bloggar! så vad fick mig att ändra mina negativa inställning om denna trend? kanska känner jag suget, grupptrycket eller handlar det hela om att få ta del av självsäkerhet och välmående? på många sätt så känns det som att jag sitter och skriver till mig själv, för inte ligger mina dagliga rutiner speciellt nära ditt hjärta? jag tror jag skriver för att minnas, för att ha någonting att blicka tillbaka på och för att ha någonting som (än sålänge) bara jag kan ta del utav.
jag har alltid fruktat det här med bloggskrivande, vad ska jag skriva om? dagens outfit? dagens bravader och helgernas "släpp loss and have some fun"? livet som amanda hansson? om man bara vore aningen speciell, inget märkvärdigt utstickande speciell, det skulle räcka med att bara vara vegan eller hundhatare, men jag är ju varken det ena eller det andra. att skriva har väl aldrig varit min grej, jag skrev iochförsig dagbok när jag var minst, men den handlade ju bara om endagsförälskelser och barndomsvänner som kastat för mycket sand i lekparken. men kära ni, jag ska göra mitt bästa och skriva ner mina tankar och ord rakt ifrån mitt hjärta, inget puttinuttande, bara rakt på sak helt enkelt.
men just nu så håller jag denna blogg i lönndom ! jag känner mig antagligen inte redo, vilket ändå känns relativt bra och medtryckande samtidigt som jag känner mig extremt barnslig, det är en jävla blogg vi snackar om? men hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag troligtvis inte hitta fler nackdelar än fördelar i detta. så jag sätter punkt här.
"just nu lever min hjärna sitt egna galna liv" / a .
♥
